ASMUNDTORPSBYALAG

Hembygdsgården i Asmundtorp

Hembygdsgården är ett gammalt kyrkohemman i N Möinge by. Vid enskiftet 1805 flyttade gården från byn till nuvarande plats. Byggnaderna är uppförda på 1850-talet, utom svinstallet som är från 1920-talet. I början av 1950-talet köpte Asmundtorps kommun gården för att bebygga marken. Byggnaderna plus ett tunnland mark (ca 5000 m2) skänktes till hembygdsföreníngar 1956. Den siste arrendatorn fick bo kvar till sin död.

Till uthuslängor flyttades samlingarna av jordbruksredskap, vagnar och maskiner samt utrustning för snickerirer, vagnmakeri och sadelmakeri. Drängkammaren bevarades och en selkammare ställdes i ordning.

1965 togs boningshuset i bruk och renoverades grundligt. Taket fick tegelpannor. Museisamlingen flyttades dit från Säbyholm 1971. Under perioden 1975-1985 förnyades alla stråtak. I början av 1980-talet byggdes svinstallet om till samlingslokal. Gällen över stall och ladugård inreddes till museum i början av 1990-talet. Museisamlingarna omfattar ca 4500 föremål.

I den gamla byn låg gårdarna samlade runt den öppna byplatsen. Var åker var delad så att varje gård hade en bit att odla av den.

På så vis fick alla jordägare i byn del av både bördig och sämre jord. Var gård kunde ha mellan 60 och 100 tegar. På sina ställen kunde tegarna vara 500 meter långa och bara 10 meter breda. Var och en kan förstå att det var svårt att driva ett rationellt jordbruk under sådana förhållanden. När så befolkningen ökade på 1700-talet krävdes framför allt mer spannmål att mätta folket med.

Därför kom ett förslag i mitten av 1700-talet att byarna skulle vara kvar, men brukningsdelarna skulle bli färre genom att de skulle läggas samman till större skiften. Detta kallades för storskiftet. Men storskiftet blev inte så lyckat, mycket beroende på att bönderna ville slå vakt om sin gamla rätt att själv bestämma om mycket i byn.

I södra Skåne, i närheten av Skurup, ligger Svaneholms slott. År 1782 ärvdes godset av kaptenen vid Kalmar regemente, Rutger Maclean. Maclean såg att godsets alla arrendegårdar drevs på ett mycket orationellt sätt. Som ägare till all jord, som hörde till slottet, kunde han själv bestämma att byarna skulle "sprängas" och att var gård skulle flyttas från byn ut till ny plats, där man fick c:a 40 tunnland åker och 8-12 tunnland äng runt gården. Nu hade var gård sina brukningsenheter samlade i större åkrar.

Snart märkte arrendatorerna att detta brukningssätt gav mycket bättre skördar. Trots vissa svårigheter i början spreds idéerna vidare i landet och enskiftet infördes efter hand i de flesta socknar i Sverige.

Så även i Asmundtorp. Norra Möinge by skiftades i början av 1800-talet.

Nuvarande hembygdsgård flyttades från Norra Möinge by år 1805 till sin nuvarande plats.

Den fick beteckningen Norra Möinge 10, vilket den har än idag.       

I och med enskiftet infördes i Norra Möinge by, splittrades bykärnan och gårdarna flyttades ut från byn. Bara ett par gårdar blev kvar, där den gamla byn legat. Nu rev man boningshus och alla uthus och flyttade allt till den nya plats, som man fått sig tilldelad. Framför allt ekstockarna till korsvirkesväggarna var man rädd om. Sedan reste man de olika byggnaderna och flyttade dit alla inventarier man hade.

Det var en stor omvälvning för människorna i byn. Man hade bott tätt tillsammans i den gamla byn. Man kände sig inte ensam, alltid var någon granne i närheten. Nu skall man inte tro att grannsämjan alltid var bra, nej, kiv och ovänskap fanns också.

På den nya boplatsen bodde man en bit ifrån närmaste granne, man kände sig ganska ensam.

Norra Möinge 10 var ett s.k. kyrkohemman, d.v.s. någon hade skänkt gården till kyrkan en gång i tiden.

Nu gör vi ett långt hopp i tiden. Omkring år 1900 satt Maria och Anders Larsson som arrendatorer på Norra Möinge 10 (hembygdsgården).

Gården omfattade 65 tunnland och var en ganska stor gård, men största delen av jorden var av dålig kvalitet. Paret fick många barn, men bara 4 nådde vuxen ålder. De var Elna, Hilda, Sigrid och Hans. Anders Larsson dog 1922 och sedan drev Maria gården tillsammans med sina barn. När modern dog 1938, övertog Hans arrendet.

På 1940-talet bildades storkommuner i Sverige. Asmundtorp, Tofta, Billeberga och Sireköpinge socknar bildade Rönneberga kommun.

Kommunen förvärvade Norra Möinge 10 och styckade stor del av marken till villatomter. Kvar blev själva hembygdsgården, som hembygdsföreningen fick eller köpte för l :-. Men Hans Andersson och systrarna fick bo kvar på gården så länge de levde. Hans var den som levde längst, de 2 sista åren av hans levnad bodde han på Rönngården. Han dog 1965.

Då kunde hembygdsföreningen flytta sina saker dit och dessutom sätta igång med en genomgripande reparation av byggnaderna.

Som ett minne av Hans Andersson heter vägen ner till hembygdsgården, Hansavägen.

Källa Erik Löfgren 2010