Bagaren

Den gode bagaren

Vår granne den gode bagaren

av Kerstin och Göran Olsson

 

 

Det är inte så längesedan, men ändå känns det som en annan tid. Skölds nybakade frallor, som vi tidigt på lördagsmorgnarna bara behövde gå över gatan för att få – direkt från ugnen. Och så luktade det så gott i vår trädgård, lukten av nybryggt kaffe från kaféköket.

Som nyinflyttade i Asmundtorp 1970 blev vi nästan omedelbart bekanta med kaféets innehavare, Ruth och Ingvar Sköld. De bjöd oss ofta på kaffe och kakor och speciellt minns vi när det närmade sig fastlagstiden, då skulle vi alltid avsmaka fastlagsbullarna. Under flera år fick vår familj ett fint pepparkakshus av Ingvar:

"Jag gjorde två, ett till era barn och ett för julskyltningen."

Egentligen var det en annan Ruth som startade kaférörelsen - Ruth Nilsson född 1893 i Munka Ljungby. Redan som ung var hon intresserad av matlagning och bakning. Hemma i byn fanns en folkhögskola där hon tidigt fick prova på att arbeta i köket. Systern hade kaféet i Vallåkra och Ruth blev säkert inspirerad av henne, hon gick till och med i lära hos henne i början av 20-talet. När hon kände sig säker på sin sak ville hon vidare ut i livet för att pröva på något eget.

I Asmundtorp fann hon vad hon sökte. Först hyrde hon av Olov Persson Kustvägen 18. Här startade Ruth sitt lilla kafé. Men med bakugnen inrymd i ett uthus på gården fann hon snart att huset inte var det rätta.

Hon började kasta blickar på en intilliggande tomt, Kustvägen 22. På ett gammalt fotografi kan man se att där tidigare legat ett hus som rivits, möjligen efter en brand. Ruth slog till när möjlighet gavs och köpte tomten. Hennes svåger byggmästaren Olov Olsson uppförde för hennes räkning 1926-27 ett ganska stort hus med bakugn i källaren. Hennes satsning visade sig vara riktig. Snart var hon känd i trakten, inte bara för det goda brödet utan även som en bra kokerska. Många var de tillställningar – födelsedagskalas, bröllop, begravningar och liknande som Ruth fick förtroendet att ordna.

En del investeringar gjordes efterhand. År 1937 installerades en AGA-spis i köket. Lars Bengtsson, allmänt kallad Lars Skräddare, hade hyrt en del av Ruths källare, men hade nu själv byggt sig ett hus. När han flyttat ut ansåg Ruth det var dags att renovera källaren. Så under åren 1939-40 sattes det upp kakel på väggarna, golven fick klinkerbeläggning. En ny bakugn och en del maskiner införskaffades.

Det stundande världskriget hade gynnsam inverkan på Ruths rörelse. Det blev liv och rörelse i byn, inte minst på grund av förläggningen av en massa militärer till trakten. Ruths försäljning ökade kraftigt. Snart var den tidigare investeringen i renovering och nya maskiner betald. Hon klarade inte längre själv av den blomstrande verksamheten. Till sin hjälp hade hon bland andra Linnea Petersson, Margit Olsson, Lisa Håkansson och Asta Svensson.

Mot slutet av 1940-talet tyckte så Ruth det var dags att dra sig tillbaka. Under drygt tio år kom tidigare medarbetaren och hyresgästen Margit Olsson att tillsammans med sin man Algot Levin driva kaféet i samma anda som Ruth gjort. Det var inte så svårt för Margit som nästan vuxit upp med huset och dess kaférörelse. Och så fanns ju Ruth hela tiden i bakgrunden som ett stöd.

Efter Ruth och Algot tog Ingvar Skjöld över 1953. Han kom ursprungligen från Skabersjö. Under några år gick han och lärde till bagare på yrkesskolan i Malmö. För att klara uppehället i Malmö arbetade han kvällstid på ett konditori på Kaptensgatan. Så med ny yrkesexamen och god praktik sökte han ett ledigt kafé. I Asmundtorp fann han vad han sökte och övertog tillsammans med sin hustru Ruth kaféet på Kustvägen.

När de väl kommit igång utbröt strejk bland landets bagare. Detta gynnade de mindre bagerierna. Som egna företagare och utan anställda var det ju bara att arbeta på. Under strejktiden blev det dåligt med sömn eftersom alla ville köpa deras bröd.

På ovanvåningen av huset bodde fortfarande Ruth Nilsson. Hon hjälpte till med olika sysslor och var ett gott stöd med sin långa erfarenhet.

Efter en tuff start gick Ingvar och Ruth Skjölds verksamhet snart så bra att man kunde se sig om efter en medarbetare. Det blev Gulli Hansson. Hon kom att stanna hos dem i 30 år. Man fick även möjlighet att utvidga rörelsen genom att starta en filial i Häljarp.

I början av 1960-talet gjorde man en ny renovering av huset på Kustvägen. Huset kläddes med Sidiplattor som hade kommit i ropet – dessa ersattes dock redan 1979 med röd tegel. På andra våningen inreddes ett stort rum till, som det kom att kallas, "Klubbstugan". Här kunde man ordna möten och mindre fester. Här fick även den av Ingvar, Sven Pettersson och Lars Bengtsson startade bridgeklubben sina lokaler.

Med tiden uppfördes en tillbyggnad med kontor och en "myshörna" med TV. Utanför fönstren fick den populära trädgårdsbersån stryka på foten för parkeringsplats för de numera motorburna kunderna.

Efter att ha slitit hårt i många år såg äntligen Ingvar och Ruth möjligheten att som alla andra ta någon - ibland några veckors - semester varje år. Trots att Ingvar slog av lite på arbetstakten, drabbades han av sjukdom. Det var hjärtat som 1982 sa ifrån. Till sin stora sorg måste han i slutet av 1983 sälja sin rörelse och endast efter något mer än ett år gick han bort.

Bageriet övertogs av nya krafter, men ganska snart stod det klart att rörelsen inte gick att driva vidare. 1989 såldes huset till byggmästare Möller i Tofta som byggde om huset till tre bostadslägenheter. Så hade då den epok i Asmundtorp, som började med att Ruth Nilsson 60 år tidigare startade ett kafé, tyvärr nått sitt slut.

 

www.asmundtorpsbyalag.se Epost: byalaget[@]asmundtorpsbyalag.se Copyright © All Rights Reserved